Åldersnoja!
Jag har ingenting att göra vilket resulterar i en massa tänkande som i sin tur resulterar till detta inlägg.
Jag är 18 år men fyller 19 om 41 dagar, förstår ni? 19, världens mest obetydliga ålder.
18år, YES KROGEN! 19år, nada. 20år, Hej systemet. 19 är en jävla mellangångsålder, det är en siffra som man bara måste ta sig igenom. Det är en ålder då man inser att man är för stor för att springa hem till mamma och be om hjälp med allt, men det är också ålder då man inser att man är inte är tillräckligt stor för att erövra världen.
Man går fortfarande i skolan, men ska snart ut i stora vida arbetsvärlden. Arbetarklassen som Percy skulle säga. Jag vill inte dit jag vill stanna kvar i skolan förevigt, för jag vill inte faca det som finns utanför med jobb 9-5. Dock är jag jävligt sugen på att ta studenten. Ser ni? Jag är inte stor nog för att ta mina egna beslut men jag är snart 19 dvs nästan 20 dvs nästan vuxen. Fan snart sitter man där med villa i Spanien, pool tennisbana, 2 ungar som springer runt benen och en man som jobbar som underklädesmodell. Fan va hemskt, jag ska snart bli vuxen. Då är ungdomen slut, men eller så kickar jag mig i arslet och skiter i vad alla säger. Jag har party med man ungar och super de 3 under bordet och jag fortsätter att vara ungdom hela mitt liv.
