AIK

Har precis haft en diskussion med mamma och Martin om att jag inte gör min matte. Och den ledde ingen annan stans än till synen på vår familj. När de andra hade gått så började mamma prata eller frågade varför jag mår dåligt nu för tiden. Jag orkar inte med skolan, hemma bråkar jag bara med mamma, hon ville helt enkelt veta vad det är som är fel. Och jag kan inte själv riktigt sätta fingret på det, men jag skulle kunna tro att det är en underliggande känsla av att jag på sistone har kännt mig bortglömd i vår familj, eller kanske bara i allmänhet. Kanske det är detta som gör att jag inte beter mig "som jag ska".

Men varför känner jag mig bortglömd då? Som ni redan har märkt har jag ett stort "ha begär" som knappt går att mätta. Det går att måtta för stunden men aldrig helt. Samtidigt har jag syskon som är precis likadana. Vi kanske ska kalla oss de svarta fåren och vi alla har våra egna små "ha begär". Vi är oxå de tre yngsta barnen i familjen. Jag som aldrig blir mätt på kläder, prylar, och väskor, men mest av allt kläder! Sedan har vi Helena som egentligen har samma begär som mig men hon går dock tillväga på annat sätt för att få sina saker. Sist och minst (yngst) har vi Kalle han är omättlig när det kommer till data spel och fotbollsskor.

Hur går vi tillväga för att få våra saker då, enligt min uppfattning.
Jag frågar om jag kan få den här "saken" som jag vill ha, ibland men väldigt sällan kan jag ha turen och får den. Oftast får jag tjata mig till den vilket ofta leder till bråk då jag får indragen månadspeng och så vidare. Men här är oxå mamma väldigt noga med att poängtera att jag aldrig köper något själv utan jag bara ber om allting hela tiden. Men hur ska jag kunna köpa något om du drar in min månadspeng?
Helena har jag uppfattat har den strategi som egentligen fungerar bäst då hon i de flesta fall får de hon vill ha. Hon säger bara att hon är ledsen eller har bråkat med sin mamma och då är det synd om henne och för att hon ska bli glad igen så får hon något nytt. Eller så säger hon att hon inte har något att ta på sig för att allt är för litet (vem kan klandra henne, växer hon så växer hon) då får hon oxå helt nya kläder. Men skulle jag säga samma sak så skulle de snabbt säga att innan jag får nya kläder så måste jag visa att jag kan ta ansvar för de jag har. Mën hallå jag kan inte ens använda kläderan ju?
Kalle han är en riktig liten affärsman han. Han fixar och trixar och drar i lite trådar där och lite trådar här sen har han ett sprojlans nytt fifa spel. Visst han betalar många utav spelen själv och jag avgudar hans girighet till att hålla i pengarna tills han nått sitt mål. Men jag det kanske bara är så att jag ahr för många mål med små mål på vägen så jag lyckas inte riktigt fullt ut. Fast samtidigt är det många andra materiella saker som han får som inte jag får.

Vad vill jag ha sagt med detta? Absolut ingenting egentligen. Eller... jo lite.  Folk säger att man inte blir lycklig av saker eller för den delen pengar. Man kan helt enkelt inte köpa sig lycklig. Men jag måste säga att jag skulle vara mycket lyckligare om jag fick tillgång till ett credit card with no limit. Eller helt enkelt bara kunde börja få mer kläder och så av mina päron. Inte bara en stor omgång nån gång och sedan behöva vänta i månader innan jag kan få mer. Utan jag vill att jag ska kunna få lite då och då. Kanske en shopping runda en gång i månaden inte skulle sitta se fel. Nu pratar jag inte om fulla kassar här inte, men kanske 3-4plagg eller ngt.

Jag vill ha tillräckligt med fräscht nya kläder så att man kan variera sig lite och inte se likadan ut hela tiden. Samma jacka veckor i sträck kan bli ganska så tröttsamt.
Om man köper på sig lite olika så kan man ju variera sig lite, och jag tror faktiskt inte att man tröttnar lika snabbt på jackan då. Det kanske blir dyrt just då men tro mig det lönar sig i längden.