AIK

Jag måste bara säga att jag hatar min mammas översittare stil, det passar inte henne. Hon kan inte spela den rollen, hon gör den riktigt dåligt faktiskt.

Som till exempel idag vid maten. Först måste jag bara kort berätta vad problemet ligger vid. Jag rensade min jeans "garderob" igår. Bort med trasiga och försmå jeans, det resulterade i att jag har 2 hela jeans och ett par "halvtrasiga" (som fortfarande är tillräckligt hela för att använda) kvar. Alltså jag behöver MINST ett par nya jeans.

Åter till hennes beteende.... När jag nämner detta så säger hon varken jag eller nej, medans vi alla vet att hon skriker nej inombords. Och allt detta bara för att straffa mig för något som har hänt innan. Anledningen till att hon varken säger jag eller nej är för att det sedan ska kunna gynna henne i en senare stund om det skulle leda till en diskussion.
Skulle jag säga - jag får aldrig någonting av dig.
 Så skulle svaret bli - jag har inte sagt att du inte ska få några nya byxor.
Skulle jag däremot fråga - kan vi åka och köpa dem imorn?
Så skulle hon säga - sa jag att du skulle få nya byxor? Jag vet inte om jag tycker att du förtjänar dem när du bara tigger.

Allt detta jag gör hon med en likgiltig min som kan tolkas på alla sett, hon tittar inte på mig utan hon stirrar bara rakt ut, rakt ut på den tomma väggen eller på Martin som sitter mittemot. Ibland varierar hon sig genom att titta ner i maten, men aldrig någon blick som riktas mot mig. Under tiden när hon sitter där så ler hon inombords till och med skrattar åt sitt kommande mästerverk. För hon vet exakt vilka knappar hon ska trycka på för att få mig att börja skrika och föra ett helvetes liv bara för att få som jag vill.
Men idag så överlistade jag henne, hon fick inte jag vinna. Jag vann! Utan att skrika eller säga ngt dumt så reste jag mig bara från bordet och gick därifrån. Hon var besegrad, hon hade inte längre någon att skälla på. Ingen att dumpa all skit och frustration som byggts upp under hennes arbetsdag. För det är så det brukar gå till. Hon kommer till mig när hon vill bråka, eller man kan säga att hon väljer sina tillfällen när hon ser att... idag.. idag är Anna på dåligt humör, eller bara allmänt lätt retlig. Då hugger hon till för att jag sedan ska gå i taket och ställa till med en scen så att alla sen ska tycka synd om henne. Fast det egentligen är hon som är syndabocken.

Men när jag rest mig från bordet och gått därifrån så låtsas hon som ingenting och "glömmer" bort. Bara för att man ska behöva ta upp diskussionen om jeansen igen så att hon kan säga att man bara tjatar sig till saker. Men nu du, jag vet vilka regler du spelar efter och jag tänker minsann inte delta i det spelet. Jag har överlistat dig! Återigen idag VANN JAG!

I'm feeling happy with my self today!